Inför exkursion

Inför exkursionen vi ska göra i Maj fick vi några områden vi skulle skriva om, jag har skrivit om landhöjning, jordmånsprofil, podsolprofil och brunjord.

Landhöjning

Med landhöjning menas jordskorpans höjning efter nedtryckningen under den senaste istiden. Detta sker främst i Norra Europa och i Nordamerika där inlandisen låg tung. När inlandsisen smälte lättade trycket på jordskorpan och landshöjningen tog sin början. Detta mäts i förhållande till havsnivån och för att studera landhöjningens förlopp försöker man datera gamla strandlinjer och mäta deras höjd över havet. Landshöjningen pågår än idag och beräknas pågå i ca 10 000 år till. I Mellansverige är landhöjningen 4mm/år och som störst är den vid Höga kusten där landet stiger 10mm/år. Maximalt har landets höjning uppgått hittills till ca 300m (www.ne.se)

Jordprofil/Jordmånsprofil – podsolprofil & brunjord

Jordmån menas med den övre delen av marken som påverkas av organismer, vatten, vind, klimat och på det viset därmed förändrats i något el några avseende. Med jordprofil menas en beskrivning av jorden i höjdled. Processerna i marken förändrara ursprungsmaterialet d.v.s. berget el lös avlagring. Våra olika jordmånvarianter har vi fått t.ex. genom markprocesser som kemisk vittring av mineraler men också genom utfällning av svårlösliga mineraler som oxider, järn och aluminium.

Genom jordmånsprocesser har olika skikt bildats i marken med olika egenskaper.

Organiskt skikt, material med synliga växtdelar.(O)

Urlakningsskikt, mörkfärgat av organiskt material. (A)
Urlakningsskikt, blekjord.(E)
Anrikningsskikt (B)
Opåverkat skikt.(C)
Underliggande bergsskikt (R)

Med hjälp av skiktens utseende och innehåll av organiskt och oorganiskt material kan man beskriva en jordmånsprofil.

Sveriges vanligaste jordmånstyp är podsol, den utgör ca 70 % av vår yta. Podsol förekommer i kalltempererade fuktiga klimat, oftast barrskogsmiljö. Podsolens skikt består av ett organiskt lager (O-horisonten) sedan urlakningshorisonten (E) och unders en rostfärgad anrikningshorisont (B-horisonten, rostjord) samt det opåverkade underlaget (den ursprungliga jordmånen).
En annan jordmånstyp är brunjord den finns ofta i en neutral el något sur miljö som t.ex. i lövskog och gräsmark. Brunjorden kännetecknas av att de saknar blekjord samt av att de har en djup A horisont som genom markdjurens omblandning innehåller organiskt material och mineraljord. Genom sin särpräglade biologiska aktivitet blandas mineraljord kontinuerligt med organiskt material vilket gynnar vittring, förnans nedbrytning och växtnäringsämnenas recirkulation samt ger en för växterna och rotsystemen bra markstruktur.

( Hämtad: 2012-03-19 http://www-markinfo.slu.se/sve/mark/jordman.html).
www.ne.se