Kalkälskande växter och lundväxter

Kalkälskande växter

Kalkälskande växter kan också kallas basofil. Kalkälskande växter är växter som lever i en kalkrik miljö. Markens kalk påverkar markens surhetsgrad, struktur, värme och näring. Blir det mycket kalk ökar markens pH-värde, vilket gör att växterna lättare kan ta upp näring ur marken. Kalkar man t.ex. gräsmattan blir gräset kraftigare och friskare. Insekterna brukar tycka om kalkälskande växter eftersom har god nektar.

Exempel på kalkälskande växter är alm, lönn, bok, ask, syren, krokus, tulpan och ros.

www.ne.se

http://www.blomsterlandet.se/Kunskapsbanken/Grona-tips--artiklar/Tillbehor/Godsel--Naring/Kalkning-av-tradgarden/?query=kalk&category=Kunskapsbanken-general

Lundväxter

En lund kan liknas vid ett förädlat skogsparti, man försöker efterlikna naturen men under ordnade former. Lunden är den del av trädgården som förändras mest under året. Ljus och fuktig under våren med massor av blommor för att sedan bli grön, skuggig och något torrare under sommaren när lundens träd skuggar och tar det mesta av regnet. Jorden i lunden är väldränerad, svagt sur (lågt pH) och mullrik. Det finns massor av trevliga perenner, ormbunkar, lök och knölväxter som trivs i denna miljö. Först ut att blomma är julrosor, sen kommer tolvgudablomma, nunneört, vårärt, treblad m.m i tät följd. Efter den rikliga vårblomningen går många av dessa växter i vila och upp kommer ormbunkar och hostor m.m. Under sommar och höst blommar vipprams, liljor, porslinsanemon och astilbe. Det går alltså anordna en trädgård för lundväxter men de är växter som lever fritt i naturen. Exempel på några lundväxter som jag själv känner igen och vet växter fritt i naturen är vitsippa, blåsippa, ormbunke, liljekonvalj och vårlökar.

http://odlargladjen.se/lunden-ditt-eget-skogsparti

Inför Exkursition

Allemansrätten

Allemansrätten tryggar allmänhetens tillgångar till naturen. Allemansrätten är en unik möjlighet för oss att kunna röra sig fritt i naturen. Men med rätten finns även krav på hänsyn och varsamhet som vi måste ta hänsyn till som till exempel natur och djurliv, mot markägare men även mot andra människor i naturen. Vi måste visa hänsyn mot omgivningen och vara rädda om andras egendom. Tack vare allemansrätten kan alla röra sig fritt i den Svenska naturen. Men det finns vissa saker som man måste tänka på när man är ute och vandrar, campar, klättrar, plockar blommor eller gör något annat i naturen.

Allemansrätten är en unik möjlighet att röra oss fritt i naturen. Med rätten följer också krav på hänsyn och varsamhet – mot natur och djurliv, mot markägare och mot andra människor i naturen. Allemansrätten är inskriven i en av Sveriges fyra grundlagar (2 kap. 15 § regeringsformen). Men allemansrätten är ingen lag och det finns heller ingen lag som exakt definierar den. Däremot omges allemansrätten av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet. Detta gör att det inte alltid går att ge exakta besked om vad som är tillåtet att göra i naturen. Allemansrätten kan tolkas i domstol, men rättsfallen som rör allemansrätten är få.

Vi betraktar ofta allemansrätten som ett kulturarv, och ibland till och med som en nationalsymbol. Allemansrätten är något unikt som vi skall vara glada och tacksamma över. Den ger oss friheten att vistas ute i naturen utan detaljerade regler. Begreppet allemansrätt uppstod på 1940-talet då en utredning gjordes för att underlätta för folk i tätorter att komma ut i naturen. Allemansrätten har dock rötter i medeltiden då man hade rätt att valla djur i skogen, plocka bär, svamp och nötter för egen konsumtion osv.

Bad, båt och is
Allemansrätten gäller både på land och vatten. Man får bada vid stränder, åka båt nästan överallt, förtöja samt övernatta något dygn i båten. Kraven på hänsyn mot omgivningen är detsamma som på land. Inte störa – inte förstöra!  Som båtfarare ska du visa gott ”sjömanskap” och känna till regler och föreskrifter som gäller för de vatten man färdas på. Man får gå i land, bada, ankra och tillfälligt förtöja vid strand som inte tillhör tomt, eller som är skyddat för fågelliv eller annat. Tomt är det område närmast ett hus där de som bor ska kunna känna sig ostörda. Det är risken att störa som avgör hur nära ett hus du kan uppehålla dig. Det finns inga regler om minsta avstånd. Inte heller finns någon regel för hur länge du får ligga för ankar på samma plats. Man brukar tillämpa samma princip som för tältning - något enstaka dygn. Det som avgör är risken att störa markägare eller boende. Om du har tänkt att ligga för ankar eller förtöjd längre tid vid någon annans strand behöver du fråga markägaren om lov. För att ha en husbåt liggande vid stranden (även den egna stranden) längre tid kan det vara nödvändigt med dispens från strandskyddet. Du kan ansöka om dispens hos kommunen. Att tillfälligt förtöja eller bada vid en brygga som ligger utanför en tomt finns det inget förbud mot. En förutsättning är naturligtvis att den som äger bryggan inte blir hindrad från att använda sin brygga.

Cykling
Att cykla i naturen är härligt och enligt allemansrätten får du cykla både i naturen och på enskilda vägar. Men tänk på att inte cykla över tomt, plantering eller mark som lätt kan skadas. När mancyklar i närheten av ett hus är det viktigt att ta hänsyn. De som bor i huset ska kunna känna sig ostörda. Hur nära huset man kan cykla beror på hur stor risken är att störa. Man får inte cykla Över planteringar, exempelvis trädgårdar, plantskolor, parkplanteringar, skogsplanteringar och andra liknande känsliga områden och annan känslig mark, exempelvis åkrar med växande gröda. Att cykla på enskilda vägar är tillåtet. Markägare får inte sätta upp skyltar som förbjuder cykling. Det finns inget allmänt förbud att cykla på motionsspår och vandringsleder. Men de är anlagda för dem som går eller springer. Därför måste du ta det lugnt och räkna med att de som springer eller går har företräde.

Eldning
Man får göra upp eld i naturen under säkra förhållanden. Lägerelden sätter krydda på vårt friluftsliv, men den skapar också oro bland markägare. Skog för stora värden brinner upp varje år på grund av slarv med lägereldar. Det är viktigt att välja en plats för elden där det inte är risk att den sprider sig eller skadar mark och vegetation. Grus eller sandig mark är lämpligt underlag. Mossa, torvmark eller jordig skogsmark är mindre bra. Där finns inte bara risk för att elden lätt kan sprida sig. Den kan också ligga och pyra nere i marken för att senare flamma upp. Elda inte direkt på - eller alldeles intill – berghällar eller större stenblock! De spricker sönder och får sår som aldrig läker. Man får ta nedfallna kottar och löst liggande pinnar och grenar på marken som ved till elden. Men det är inte tillåtet att hugga eller såga ner träd eller buskar, eller att ta ris, grenar eller näver från levande träd. Det är heller inte tillåtet att använda vindfällen som ved. Om det finns skäl för stor brandrisk kan det bli eldningsförbud. Exempelvis vid torrt väder. Det är länsstyrelsen eller kommunens räddningstjänst som utfärdar eldningsförbud. Då är all öppen eld förbjuden, även eldning i iordninggjorda eldstäder. Man får använda kolgrillar eller små fältkök med öppen låga även under eldningsförbud, om du är försiktig.

Enskild väg
Enskilda vägar är viktiga för friluftslivet och allemansrätten. Genom enskilda vägar kan du enkelt nå badsjöar och fiskevatten, bärmarker och smultronställen. Motortrafik kan medföra stort slitage på en enskild väg. Därför får vägens ägare bestämma om trafik med motorfordon ska förbjudas på vägen. Men ägaren kan inte förbjuda någon att gå, cykla eller rida på vägen, såvida inte vägen skadas. Om markägaren bestämmer sig för ett förbud ska detta skyltas med vägmärke eller på annat tydligt sätt. Det kan vara en bom över vägen, men den bör kompletteras med vägmärke för tydlighetens skull. Även en hemmagjord skylt måste respekteras.

Hundar i naturen
Ta gärna med hunden i naturen. Men för att skydda djurlivet är kraven på hundägarna stora. Under tiden 1 mars till 20 augusti måste man hålla hunden under extra stor uppsikt när man är ute i naturen. Detta framgår av paragraf 16 i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. Där står att hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Lagens syfte är att skydda de vilda djuren under den mest känsliga tiden när djuren får sina ungar. De marker som lagen syftar på är praktiskt taget all naturmark, även större parker och liknande.

Jakt och fiske
Varken jakt eller fiske ingår i allemansrätten. Men allemansrätten har ändå stor betydelse för både jakten och fritidsfisket. De hör till våra vanligaste fritidsaktiviteter. Omkring en miljon svenskar fiskar och fler än 320 000 jagar på sin fritid.

Klättring
Klättring en självklar del av svenskt friluftsliv och enligt allemansrätten får man klättra året runt. Som klättrare är det ändå bra att känna till att det finns vissa moment i klättringen som kräver att man visar särskild hänsyn mot djur och natur. För sin egen skull och för att de fina och många gånger ovanliga klippmiljöer man vistas på och i ska bevaras på bästa sätt. Under våren häckar fåglar på klippavsatser och i skrevor. I vissa fall kan bara en liten störning innebära att fågelungarna inte överlever. Det är därför både viktigt och man respektera eventuella restriktioner. Om det inte finns några restriktioner måste du ändå avbryta klättringen och avlägsna dig när du märker varningsrop eller andra tecken på att häckande fåglar blir störda.

Motortrafik i naturen
Naturvårdsverkets arbete med terrängkörningsfrågor följer bland annat syftet med terrängkörningslagen. Det innebär att skydda olika intressen såsom mark och vegetation, friluftsliv, djurliv, renskötsel, jordbruk och skogsbruk mot störande och skadande terrängkörning. Husvagn och husbil får stanna på rastplatser. Rastplatser är främst tänkta för tillfällig rast och vila. Grundregeln är att du får stanna i högst 24 timmar med husvagn eller husbil.

Vattenskoter: Körning med vattenskoter orsakar störande buller i en fritidsmiljö där tystnad blir allt mer sällsynt. Vattenskotrar kan också skada växt- och djurliv. Terrängkörning på barmark: Så kallade stadsjeepar och andra 4-hjulsdrivna terränggående bilar har varit den starkaste trenden inom bilvärlden under senare år. I Sverige får de inte visa sina färdigheter i terrängen. Någon motoriserad allemansrätt har aldrig funnits.

Snöskoter i terrängen: Körning med snöskoter i snötäckt terräng är i grunden tillåten, men det finns vissa begränsningar enligt terrängkörningslagen. Körning kan också regleras enligt annan lagstiftning, till exempel lokala trafikföreskrifter.

Organiserat frilufsliv
Organiserat friluftsliv som exempelvis naturturism är möjligt tack vare allemansrätten. Allemansrätten är knuten till den enskilde individen, inte till grupper. Därför har arrangörer av organiserade aktiviteter i naturen ett särskilt ansvar. Reglerna i Miljöbalken är till för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller andra besvär. Det finns därför höga krav på dig som använder naturen för organiserad verksamhet. Det handlar om att ha god kunskap om allemansrätten. Du behöver också informera deltagarna om vad som gäller.

Orientering och geocaching
Man kan gå eller springa nästan överallt i naturen. Med markägarens tillåtelse kan man också placera ut kontroller och geocacher (en slags ”skatt”) i skog och mark. Men, det finns vissa undantag för att inte störa och inte förstöra. Orientering och geocaching förutsätter kontroller och cacher att söka upp. Det innebär att föremål, som inte naturligt hör hemma i naturen, placeras ut. Om man skulle hårddra detta, betyder det nedskräpning, vilket förstås inte är rätt varken enligt allemansrätten eller miljöbalken. Men, så länge som markägaren har gett sitt tillstånd och någon är ansvarig för kontrollerna och geocacharna bedömer Naturvårdsverket att de positiva erfarenheterna överväger de negativa. En annan lösning som vissa skolor valt är att måla ut små märken på till exempel ett träd eller en sten i stället för de traditionella orienteringskontroller. För det behövs också markägarens tillstånd. Det är bra att tänka på att cacher och färg inte ska innehålla gifter eller annat som kan skada växter och djur och att när verksamheten upphör behöver den ansvarige plocka bort efter sig.

Plocka blommor, svamp och bär
Man får fritt plocka blommor, bär och svamp i naturen. Men var uppmärksam på att vissa växter är fridlysta och därför inte får plockas. Särskilda regler gäller i nationalparker och naturreservat. I lagen räknas de växter upp, som är förbjudna att plocka utan markägarens tillstånd. Lagtexten är ålderdomlig och måste ibland tolkas med sunt förnuft. Mossor och lavar finns inte med i lagtexten, men får antagligen plockas - dock inte i stora mängder och till försäljning. Klart är att du inte får hugga ner eller på annat sätt skada växande träd. Buskar nämns inte i lagen, men att exempelvis ta en enbuske är knappast tillåtet. Att knacka loss sten ur berg eller hugga in sitt namn i berghällar är inte tillåtet.Sten finns med i lagens uppräkning av sådant som inte är tillåtet att ta i naturen utan markägarens medgivande. Enstaka mindre stenar borde du ändå kunna plocka med dig utan att det anses som brottsligt.

Fridlysning innebär oftast att en växt- eller djurart är helt fredad – man får inte plocka, fånga, döda eller på annat sätt samla in eller skada exemplar av arten. Man får i många fall inte heller ta bort eller skada artens frön, ägg, rom eller bon. Det gäller även om djuret eller växten är på sin egen tomt.En del fridlysta växter får inte plockas alls. I andra fall kan fridlysning av en växt innebära att man får plocka en bukett till sig själv, men att det är förbjudet att gräva upp den med rötterna eller plocka den för försäljning.

Vilt växande bär och svamp tillhör markägaren så länge de står på rot eller sitter på riset. Men markägaren får inte hindra någon från att plocka dem på marker där allemansrätten gäller. Man kan inte åberopa allemansrätten som skäl för att markägaren ska ta särskild hänsyn till bären vid exempelvis skogsskötsel.

Ridning
Du får rida fritt i naturen, eftersom ridning ingår i allemansrätten. Men med tanke på risken för markskador är det viktigt att noga välja väg och undvika mjuka marker som lätt kan skadas. Det är alltid bra att fråga markägaren om lov och särskilt om man planerar att rida regelbundet i ett visst område. Extra viktigt är det när man arrangerar organiserad eller regelbunden ridning på annans mark. Då har man som arrangör ett särskilt ansvar. Man måste även anmäla samråd hos länsstyrelsen om sina ridarrangemang kan skada marken. Det finns en hel del som ryttare kan göra för att minska risken för markskador och konflikter. I första hand måste man undvika plantering (gräsmattor, plantskolor, parkplanteringar och liknande) och åkermark. I dessa områden är det förbjudet att rida.

Stängsel och skyltar
Man har rätt att vistas i naturen oberoende vem som äger marken. Det är allemansrättens grund. En markägare får därför inte sätta upp stängsel för att stänga ute människor från mark där allemansrätten gäller. Länsstyrelsen kan kräva att en markägare ordnar en genomgång om ett djurstängsel hindrar allmänheten att nå viktiga friluftsområden. Det kan exempelvis vara en stätta eller grind eller lägga en spång över ett hindrande dike. Du har rätt att passera över stängsel för att nå mark där allemansrätten gäller. Markägaren kan bli tvungen att riva ett stängsel om det är uppsatt enbart för att hindra allmänheten. En del markägare sätter upp skyltar för att stänga ute allmänheten. Det kan vara skyltar av typen "Privat mark", "Ej obehöriga" och liknande.  Kommunen måste ge tillstånd om en skylt av detta slag ska sättas upp. Allmänheten ska kunna vistas i områden för friluftsliv.

Tältning
Man får tälta något enstaka dygn i naturen. Tänk på att inte störa markägaren eller skada naturen. Välj att slå upp tältet på tålig mark och inte i använd betesmark, jordbruk eller plantering. Tältplatsen får inte ligga nära boningshus. Att tälta med ett par, tre tält under något dygn ingår i allemansrätten. Om ni däremot tältar i stora grupper med många tält behöver du be markägaren om lov. Då är risken för markskador och sanitära olägenheter större.

Tätortnära natur
Allemansrätten ger oss möjlighet att röra oss med stor frihet i naturen. Det gäller både i tätorten och på landet. I tätortsnära miljöer vistas många människor samtidigt, ibland på trånga ytor med mycket trafik och få platser att till exempel jogga eller promenera med hunden. Här blir allemansrätten extra viktig. Den kan ge en frizon från buller och trängsel. Den ger förutsättning för naturkontakt utan att människor måste ta sig ifrån tätorten. Det är viktigt att ta hänsyn till allemansrätten i tätortens grönytor. Då kan såväl konflikter som slitage undvikas. Med hjälp av allemansrätten kan alla samsas om de ibland begränsade gröna områden som finns inom och nära tätorterna. Kommunen kan införa lokala ordningsföreskrifter. Där sådana finns begränsas allemansrätten. Det kan innebära att det till exempel inte är tillåtet att cykla eller rasta hunden i en park. Allemansrätten gör det helt enkelt lättare för oss alla att på ett hänsynsfullt sätt vara i och bevara oaser av natur i tätorten! Så länge vi tar hänsyn till allemansrättens grundtanke – inte störa, inte förstöra – är det naturligt att färdas och vistas i naturen även inom tät bebyggelse.

Publicerat av: Åsa Lundberg

Referenser

http://www.naturvardsverket.se/Start/Friluftsliv/Allemansratten/ (Hämtad 2012-03-27)

http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-8161-6.pdf (Hämtad 2012-03-27)

http://www.internetjuridik.com/ovrig-juridik/allemansratten/71-inledning-till-allemansratten.html (Hämtade 2012-03-27)

Beatrices planering, genomförande och utvärdering av aktiviteterna kring känsel.

Känselmemory 1

Det första känselmemoryt som jag genomförde var tillsammans med två pojkar som båda var fem år. Vi tre plus min handledare satte oss själva i ett rum eftersom jag tyckte det blev lugnare så plus att pojkarna då kunde koncentrera sig bättre på memoryt än vad jag tror de hade gjort när det var en massa andra barn runtomkring. Syftet med aktiviteten är att få ökad förståelse för begreppsuppfattning som till exempel mjukt, hårt, vasst mm. Samt att känna skillnaden på dessa. 

Jag kommer att lägga saker som känns likadana i två olika påsar (som inte är genomskinniga). Sakerna i påsarna skall kännas likadana men behöver inte se likadana ut. Barnens uppgift kommer sedan att bli att plocka fram en sak ur varje påse som känns likadan.

Förslag på saker i påsarna:
Pärlplattor
Gosedjur
Pusselbit (i trä)

Ur Lpfö98 (rev 2010):
 ” Förskolan ska sträva efter att varje barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp”

Jag började med att fråga pojkarna om de visste vad känsel är för något. – ”Hjärnan, den man tänker med” svarade en av dem och den andra höll med och båda pekade på huvudet. Jag frågar igen vad känsel är för något, vad vi känner? – ”Jag känner mitt hjärta slå när jag håller min hand här” (håller handen på bröstet). Efter detta klappar jag den ena av pojkarna på armen och frågar hur det känns? – ”Det kittlas”, säger han.

Efter detta får en utav killarna börja med att stoppa ner en hand i varje påse och jag frågar om han kan hitta något som känns mjukt, likadant? Det behöver inte vara samma saker, bara det känns likadant när vi tar på det. Detta var något som jag i detta fall tyckte var lite svårt att förklara så att pojkarna verkligen skulle förstå. Att inte använda sig utav för svåra ord t.ex. Han hittar något som är mjukt i den ena påsen men inte i den andra, jag tror det kan vara att han inte riktigt förstod vad han skulle leta efter, att det var svårt att förstå att sakerna kändes likadant men att det inte var likadana. Båda pojkarna var väldigt nyfikna och uppspelta, detta tror jag hade en stor roll i att de inte riktigt förstod vad de skulle göra. De var inte tillräckligt koncentrerade, detta är något som jag kan ta med mig i min lärprocess. Hade jag kunnat göra på något annat sätt för att få pojkarna ännu mer intresserade? En utav pojkarna var mer engagerad och intresserad, kanske var han det för att han förstod mer vad de skulle göra? Vidare får de känna på lena stenar, pärlplattor och pusselbitar. Stenarna känns både kalla och hårda säger pojkarna och vi diskuterar att en sak kan kännas på flera olika sätt. Båda pojkarna tog stenarna mot kinden direkt när de hittade dem och de tyckte de var lena och sköna. Jag frågade nu pojkarna om de kunde ta stenarna på magen och hur det kändes? – ”Likadant som på kinden”, svarade de. Pojkarna hade lite svårt att benämna den sidan på pusselbitarna som inte var len, de sa att den kändes konstigt. Den är sträv sa jag till dem då. När de hade tagit fram alla sakerna ur påsarna, la jag dem parvis framför pojkarna så att de kunde få en mer tydlig bild av sakerna och att det inte behöver vara likadana saker bara för att de känns likadant. Min känsla var att den pojken som hade haft lite svårare att hänga med, nu förstod lite mer.

Känselmemory 2

Jag gjorde känselmemoryt en gång till och denna gång tillsammans med tre flickor som alla är fem år. Jag gjorde likadant som jag gjorde med pojkarna men fick en helt annan respons. När jag frågade flickorna vad känsel är? svarade de att det är något man känner, typ så här säger en utav flickorna och petar på mig med sitt finger. De kittlar sedan sig själva och säger hur det känns. Flickorna har mycket bättre koll på vad känsel är i detta fall. De börjar även prata om huden. Att vi känner med huden.

När flickorna sedan får göra memoryt hittar de rätt saker med en gång och de benämner dem med rätt begrepp så som mjukt, hårt, vasst mm. Det verkar som att flickorna förstår mer än vad pojkarna gjorde när jag förklarar att olika saker kan kännas likadant. Flickorna är mycket mer intresserade och vill göra om det igen fast med nya saker i påsarna. Intresset har också en stor del i resultatet, flickorna hade ett mycket större intresse än vad pojkarna hade. Detta tror jag har en stor betydelse i hur aktiviteterna gick.

Punktskrift

Målet är att barnen skall kunna få förståelse för att man med hjälp av teknik kan använda ett annat sinne än synen för att kunna läsa. Jag använde mig utav en medicinburk som barnen fick känna punktskriften på.

Ur Lpfö98 (rev 2010):
”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen”

Efter att vi har gjort färdigt känselmemoryt tar flickorna upp att de har ”smakat” med känseln. De blandar i detta läge alltså ihop sinnena men när vi diskuterar detta vidare verkar det som att de hänger med på hur det är. När vi pratar om sinnena börjar vi att prata om de människor som inte ser och hur de gör? De har en käpp säger en utav flickorna, de känner med händerna säger en annan. Jag ställer då frågan, hur de läser? Flickorna har bra koll på att de läser med hjälp utav punktskrift. ”Små prickar säger de som man känner med fingrarna”.

Efter att vi hade diskuterat detta så fick flickorna känna på punktskrift på en medicin burk samtidigt som de fick blunda. Jag förklarar för dem att punktskriften har ett eget alfabet som inte ser ut som det ”vanliga” med bokstäver. Flickorna säger då att det är punkter.

Pappersbit på armen

Målet med denna aktivitet är att barnen skall få känna, och få en enkel förståelse, hur kroppen fungerar med varmt och kallt. Jag kommer att lägga en blöt pappersbit på barnens arm och så får det känna hur det känns på huden. Jag kommer på ett enkelt sätt förklara för barnen vad som händer i kroppen samt vad som händer med pappret om det ligger kvar längre, det vill säga aggregationstillstånd.

Ur Lpfö98 (rev 2010):
”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap”
”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och enkla fysikaliska fenomen”

Jag lade en bit blött papper på barnens armar, de ”leker”/pratar om att det är deras gips. När jag sedan kommer med min penna frågar de mig om jag ska skriva på deras ”gips”. Jag hinner inte ens att ställa några frågor innan en utav flickorna säger att det blir kallt, en annan säger att det blir blött. Jag frågar sedan flickorna efter en stund om de tror att det går snabbt eller långsamt för pappret att torka? De tror allihop att det går fort. Jag försöker då förklara på ett enkelt sätt att det inte går så fort och att det är kroppens värme som försöker att torka upp pappret och att det på så vis känns kallt.

Detta är något som är ganska svårt för en femåring att förstå men min uppfattning säger att flickorna förstod det jag förklarade för dem. Frågan är om de några veckor senare kommer ihåg hur det fungerade?

Känseldomino

Eftersom flickorna tyckte det var så intressant med känsel och ville göra mer aktiviteter hela tiden lät jag dem spela känseldomino. Jag förklarade först reglerna och sedan spelade flickorna. Det går ut på att känna sig fram om man har någon bit som passar med en av bitarna som ligger på spelplanen. Flickorna känner väldigt mycket och jag ber dem efter en stund att blunda samtidigt som de känner. Detta kanske är något att vidareutveckla, kanske ska barnen spela med förbundna ögon? Då blir det ännu svårare och verkligen bara känseln som används. Två utav flickorna som spelade använde sig utav känseln mer än vad den tredje gjorde. Det är lätt att använda ögonen när vi kan.

Sammanfattning

De tre flickor som jag gjorde många utav aktiviteterna med var väldigt intresserade och nyfikna på vad som skulle hända. Det är något som jag tycker är viktigt att man arbetar utifrån. Barnens intresse måste tas tillvara på men vi måste också skapa ett intresse hos barnen. Målet med aktiviteterna var att barnen skulle en få en bredare uppfattning om känsel och dess olika vardagsbegrepp så som hårt, mjukt, vasst mm. Det tycker jag absolut att barnen har fått, det var vissa begrepp som var svårare än andra som t.ex. strävt och taggigt. Förhoppningsvis har barnen lärt sig några nya begrepp om inte så har de fått en introduktion i ämnet som kanske kan hjälpa dem i sin fortsatta utveckling inom naturvetenskap och teknik. Under aktiviteterna har jag utgått ifrån barnens intressen och förmågor samtidigt som jag har gett dem utmaningar som t.ex. känseldominot. Jag tycker att jag i dessa aktiviteter har på ett kreativt och lekfullt sätt berört flera olika mål i läroplanen. Jag tyckte att detta var ett kul och intressant sätt att arbeta med känsel. Känseldominot var populärt och har spelats flera gånger efteråt. Detta arbete och kommentarerna som jag har fått av barnen är något som jag kommer att ta med mig i min framtida lärprocess. Vissa saker är inte så självklara som vi tror. Att hitta saker som känns likadant men inte är likadana var svårt för en del barn.

Hannas genomförande och utvärdering.

Genomförandet.

I vår basgrupp gjorde vi en gemensam planering för aktiviteter med barnen. Vi ville göra ett känselmemory. Syftet med aktiviteten är att barnen skulle få en uppfattning om vårt sinne känseln samt att även få en förståelse för de relaterade begreppen som rör känsel t.ex. vasst, mjukt, taggigt och hårt.

När jag genomförde aktiviteten med barnen delade jag in dem i två mindre grupper (4:a i ena gruppen och 5 i den andra) när jag gjorde aktiviteten, detta för att alla barn skulle få göra känselmemoryt och att alla skulle få komma till tals. Barnen som var med på aktiviteten var mellan 3-4 år.

Jag började med att fråga om de kunde berätta för mig vad känsel var för någonting. Några barn satt tysta, någon sa att de inte visste ett annat barns svarade att det är när man är kär. Visst det är ju hur man kan känna med förknippas mer med känslor. Jag började förklara för barnen om vad känsel är och att vi kan känna material på olika sätt en del saker är taggiga, vissa kan vara mjuka och andra saker kan vara hårda, kalla och sträva. Jag berättade också för barnen om man slår sig, vilket oftast gör ont, att det är vår känsel som ger denna upplevelse.

Jag hade lagt föremål i två påsar med samma saker i påsarna. Det gällde för barnen att känna med både höger och vänster hand och se om de kunde få upp likadana föremål ur båda påsarna. Det var inga problem för dem. Jag gjorde om i påsarna lite och ett barn i taget fick sedan sträcka ner handen och ta en sak och känna på för att sedan förklara för de andra barnen hur det kändes. Detta märkte man att barnen tyckte var roligt och de satt med händerna o påsarna och blundade för att de verkligen skulle koncentrera sig på att känna. Det var intressant att se deras utveckling från att först bara säga att något var hårt till hur det mer började förklara formen att föremålet kunde vara hårt på ena sidan och taggigt på andra sidan (pärlplatta). Jag hade lagt ner ett sandpapper i påsen men att förklara det var inte så lätt här sa de att det både var hårt och mjukt, jag berättade för dem att man kan säga att det är strävt, det var nog ett ord det inte kommit i kontakt med innan. Efter ett par omgångar med beskrivande av föremålen så förklarade de sandpappret som strävt och mjukt.

Genom att genomföra aktiviteten på detta sätt anser jag att jag både tog hänsyn till kreativitet, lärande och lek. Barnen var med och lekte fram begreppen i memoryt samt när de fick förklara för det andra. Efter jag avlutat min aktivitet fortsatte barnen att leka och de förklarade och gissade vad som förklarades.

De här punkterna ur Lpfö98 (rev 2010) har jag haft med som utgångpunkt i mitt genomförande, ”Förskolan ska sträva efter att varje barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp” samt att ”förskolläraren ska ansvara för att barnen upplever att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker”. En annan sak som står i Lpfö98 (rev 2010) är att ”barnen ska stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik”.

För att jag skulle få med teknikdelen i min aktivitet frågade jag barnen om de visste hur man kan läsa om man inte kan se någonting d.v.s. om man är blind. De flesta hade ju sett att blinda hade en käpp som de kände med när de gick, men hur de läste förstod de inte. Jag berättade för barnen om hur känsliga fingertoppar vi har och att det är med dem som de läser. Jag hade med mig en medicin kartong där det står med blindskrift på. Barnen fick känna på det och se hur det såg ut.  Även om de inte kommer ihåg det om ett tag så kanske det någon gång kommer på att de faktiskt har känt på blindskrift det är det som jag hade som tanke i min aktivitet att det ska ha kommit i kontakt med det behöver inte kunna det utan bara få ett hum om det.

Utvärdering.

Jag anser att det var ett bra val att dela in gruppen i mindre grupper. Först tyckte jag det var lite svårt när det inte begrep ordet känsel. Sedan släppte det och jag kände att jag kom vidare. Jag förklarade på ett enkelt sätt vad känsel är för barnen genom att ge barnen exempel på saker de själva har erfarenheter om. Man kan egentligen se det som att barnen redan visste med tanke på att de var så duktiga på att beskriva föremålen. De hade många begrepp klara för sig men de kanske inte hade kommit i kontakt med just ordet känsel.

Jag hoppas att barnen fick med sig lite kunskap om begreppet känsel efter min avlutande aktivitet.

Elisabets genomförande av projektet känsel.

På den avdelningen där jag gör min VFU går det barn som är 3-6 år gamla. Tillsammans med några av dessa barn har jag arbetat med känsel. Syftet med vår grupps gemensamma planerade aktiviteter är att barnen skall få en enkel uppfattning om sinnet känsel samt relatera till begrepp som rör ämnet så som vasst och mjukt. I Lpfö98 (rev 2010) står det ” förskolan ska sträva efter att varje barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp”. För att fånga barnens intresse har vi valt att planera aktiviteter som är lekfulla och kreativa men ändå med syftet att barnen skall få mer än bara en rolig upplevelse. I Lpfö98 (rev 2010) står det vidare att ”förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära”

Som inledde på mitt projekt valde jag att ställa några frågor till barnen om vad känsel är. En pojke (fyra år) svarade ”om det går sönder, ett glas”. Jag gav honom en följdfråga och bad honom förklara hur han menade varav han svarade att ”ja, det vassa man känner då”. En sexårig flicka svarade på samma fråga att ”det är det vi känner”. Jag fortsatte att fråga barnen med hur vi känner och med vad och varför småbarn stoppar saker i munnen. En pojke svarade att ”bebisar slickar på allt för de har inte lärt sig än att man inte får det”. Då barnens svar var väldigt varierande på varför vi känner, hur vi känner osv. så valde jag att föra in samtalet mer konkret på varför vi känner olika på olika ställen på kroppen och berättade lite om hur huden är uppbyggd med bland annat olikt antal känselkroppar. Jag plockade fram tändstickor som barnen fick använda sig av för att peta på sin hud på olika ställen och se om det kändes olika på olika ställen på kroppen. Ett barn sa spontant ”det kommer att kännas olika för att vi har olika tjock hud på olika ställen på kroppen”. Jag uppmanade barnen att peta längst ut på fingertoppen samt på armbågen för att försöka få dem att känna skillnaden. Jag återknöt sedan till frågan varför småbarn stoppar allt i munnen - jag förklarade för dem att det är på det sättet de känner då deras känselkroppar inte är lika utvecklade, och sitter lika tätt, som på ett äldre barn eller en vuxen.  

Senare samma dag när vi var ute kom en flicka, som varit med och pratat om känsel, fram till mig och bad mig följa med henne så skulle hon visa mig något.  Flickan ville visa mig att hon upptäckte att det kändes olika varmt när hon kände på en sten och på lekstugan (som är byggd i trä). Detta tyckte jag var mycket intressant att hon relaterade detta till känsel trots att vi inte alls pratade om varmt eller kallt tidigare på dagen. När vi efter utevistelsen kom in igen och åt mellanmål valde jag att spinna vidare på flickans tankar om varmt och kallt. Jag lät barnen kring mitt bord (där den nämnde flickan satt) att känna på sina glas (som innehöll antingen mjölk eller vatten) samt min kaffemugg. Barnen fick sedan förklara för mig hur det kändes och jag fick tillfälle att prata mer om känsel och om hur det fungerar med våra reflexer när vi till exempel bränner oss. 

Flera utav avdelningens barn visar stort intresse för läsning och skrivning just nu och de tycker om att arbeta med bokstäver. Jag anammade deras nyfikenhet på bokstäver (med ett naturvetenskaplig tänk) och frågade barnen om alla människor kan läsa. En femårig flicka svarade ”Nej, inte de som inte har lärt sig än, de som är bebisar!” Jag ledde frågan vidare in på hur de blinda läser men ingen av barnen hade några idéer på hur de gör. Jag tog fram en medicinförpackning och visade dem att på förpackningen står det både med text och med så kallad punktskrift. Jag kunde återigen knyta an till att vi känner olika på olika delar på kroppen, och varför, och att det är därför som pekfingret, i synnerlighet, används för att läsa punktskrift med. 

Känselmemory:
Som förberedelse för denna aktivitet valde jag att lägga saker i två icke genomskinniga påsar. I de båda påsarna lade jag ner saker som kändes likadana men som inte alltid var likadana till utseendet. Jag lade till exempel ner pärlplattor i de båda påsarna men den ena var rund till formen och den andra formad som en stjärna. Barnen fick stoppa ner händerna i de båda påsarna och försöka känna sig fram till två saker som kändes likadana. Till en början lät jag dem själva bestämma vad de skulle ta upp för att sedan utveckla detta till att ge dem olika uppmaningar. Jag sa till exempel att de skulle ta upp en sak som var mjuk och en som var hårt eller två saker som var runda men som inte kändes likadana. När barnen plockade upp sakerna samtalade vi om hur de kändes samt att de uppmanades till att försöka förklara känslan de fick när de tog i de olika sakerna. Jag märkte att begreppen mjuk och hårt var lättförståeliga för de flesta medan vasst och strävt var svårare. 

Detta är delar av de saker jag hade till mitt känselmemory. 

Vid några tillfällen under min VFU har jag fått tillfälle att samtala med barnen om känsel och hudens uppbyggnad utan att det var ett planerat tillfälle. Jag har självklart haft nära till hans att prata (och tänka) om känsel då vi arbetat med detta men tycker ändå att det varit intressant att tillfällen har dykt upp. Ett sådant tillfälle var jag när jag läste en bok om solen för några barn. I boken står det bland annat om att solen är en förutsättning för att det skall kunna finnas liv på vår jord men också om vad solen göra med människans hud. När vi kom till sidorna om solbränna och pigment så kände jag mig tillräckligt påläst om ämnet och tycke att det var intressant och roligt att få prata med barnen om detta. 

Utvärdering:
Målet med arbetet känsel var att barnen på min VFU-förskola skulle få en förståelse för sinnet känsel samt kunna relatera begrepp som rör ämnet så som till exempel mjukt och hårt. Jag valde att börja med att ställa frågor till barnen, innan varje planerad stund/aktivitet, för att få en uppfattning om vad de visst om känsel samt hur jag skulle gå vidare. Efter att ha avslutat det lekfullt arbete med känsel anser jag att barnen har fått en större förståelse, för att det är just känsel som de pratar om när de säger att de känner olika saker. Jag har hört barnen samtala, och fråga varandra, om hur saker och ting känns och att de använder ”svåra” begrepp som till exempel vasst och strävt. 

Etisk seminariumdiskussion 2012-03-27

Vi har diskuterat hur vi har det på våra VFU-förskolor med tanke på naturkunskap, teknik och etik. Vi tror inte att personalen medvetet väljer bort innehåll utan att det snarare är omedvetna val och eventuellt av okunskap. Vidare diskuterade vi mer allmänna etiska dilemman på förskolor samt att vi delgav varandra tankar och idéer från våra genomföranden.  

Sagan om fotosyntesen

Våra bilder

Det var en gång ett ledsamt och ensamt litet träd. En dag tittar solen fram och lyser sina strålar på det ledsna trädet.  Trädet blir glad av att solen tittar förbi och värmer trädet med sina solstrålar, Trädet är också nöjd över att all den koldioxid som finns i luften ger trädet energi (mat). Men av all värmen blir trädet väldigt törstig och då plötsligt börjar det att regna på trädet.  Va gott, trädet suger in vattnet med hjälp av sina rötter som finns i marken. Nu har trädet tagit emot både sol, regn och koldioxid från luften.Plötsligt börjar det hända något på trädet, små små gröna blad börjar växa ut på trädets grenar. I det gröna bladet finns det klorofyll som gör att bladet får sin fina gröna färg. Bladet sätter igång med att laga ”mat” maten som bladet lagar kallas för Druvsocker, och Syre. Syret som bladen ger ifrån sig gör så att vi människor och djur kan andas och leva här på jorden!

Ellinors planering, genomförande och utvärdering av projektet känsel

Jag har under fem dagar arbetat med känsel ihop med fem barn. Barnen är 2-2,5 år gamla. Jag har efter varje dag sammanfattat vad vi gjort och utvärderat aktiviteterna för att veta vad jag skulle utgå ifrån dagen efter.

Dag 1:

Idag har jag frågat barnen frågor som de fått fundera på kring känsel. Det har jag gjort för att skapa mig en uppfattning om vilka erfarenheter barnen har om känsel. Jag ville även få fram vad min utgångspunkt kunde bli. Jag frågade barnen en och en för att de inte skulle känna att de behövde prestera och svara ”rätt” på de frågor jag hade tänkt ställa. Jag började ställa frågan, ”vad tror du att känsel är för något?” Tre av de fem barnen bara kollade på mig med undrande blick och de andra två barnen gav mig svaret ”jag vet inte”. Jag visste innan att barnen inte är vana vid att få dessa öppna frågor och frågor att fundera kring. De ges ofta frågor som har ett ”rätt” svar och kan de inte svaren så får de svaret av en vuxen. Jag frågade istället ”Tror du att vi kan känna olika saker?” Alla barnen svarade ”ja”. ”Vad kan vi känna för olika saker?” ”Ont” sa en av flickorna. Jag fick ge barnen många ledande frågor för att få ett svar av dem. ”Om vi sätter handen i snö, hur tror du det känns då?” ”En mysig nallebjörn, hur känns den?” osv.

Utvärdering: Utifrån mina frågor och samtal med barnen fick jag uppfattningen om att de inte hade så mycket erfarenhet kring känsel. Jag kommer starta mina aktiviteter med att ge barnen uppfattningen om att vi kan känna olika och olika föremål känns olika. Jag vill även ge barnen en begreppsuppfattning.

Ur Lpfö98 (rev 2010):
” Förskolan ska sträva efter att varje barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp.”

Dag 2:

Känselmemory
Syftet med aktiviteten är att få ökad förståelse för begreppsuppfattning som till exempel mjukt, hårt, vasst mm. Samt att känna skillnaden på dessa.
Jag kommer att lägga saker som känns likadana i två olika påsar (som inte är genomskinniga). Sakerna i påsarna skall kännas likadana men behöver inte se likadana ut. Barnens uppgift kommer sedan att bli att plocka fram en sak ur varje påse som känns likadan.
Förslag på saker i påsarna:
Pärlplattor
Gosedjur
Pusselbit (i trä)
Ur Lpfö98 (rev 2010):
” Förskolan ska sträva efter att varje barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp”

Under min aktivitet idag valde jag att barnen skulle få känna och skapa en förståelse för begreppen hårt, mjukt och vasst. Jag började aktiviteten med att presentera ett föremål av varje begrepp och att alla barnen fick känna hur föremålen kändes. Jag ville få barnen att förstå och börja fundera kring varför föremålen kändes olika. Jag visade sedan för barnen att jag stoppade ner två föremål i två olika påsar av varje begrepp. Barnen fick en i taget komma fram och stoppa ner händerna i påsarna och försöka hitta det jag bad dem ta upp ur påsen, t.ex. det som är mjukt.

Utvärdering: När jag presenterade föremålen för varje begrepp fick jag uppfattningen om att barnen förstod och tog till sig begreppet jag gav dem av känslan. Anledningen till att jag fick den uppfattningen var att barnen kunde jämföra och koppla begreppen till andra saker. T.ex. när de kände på pärlplattan som är vass sa ett barn att det var som hajarnas tänder. När vi lekte känselmemoriet hade däremot majoriteten svårt att hitta det föremålet jag bad dem att ta fram. Alla barn kunde ta fram samma föremål ur båda påsarna. Utifrån detta tror jag att barnen kände att föremålen kändes olika men att det var svårt att få in rätt begrepp till rätt känsla.

Dag 3:

Även idag har jag fokuserat på begrepp. De begrepp jag hade i fokus idag var varmt och kallt.

Varmt och kallt

Syftet med aktiviteten var att barnen skulle få en ökad förståelse för begreppsuppfattning (varmt och kallt).
Jag hällde upp två bunkar med vatten i, varmt i ena och kallt i den andra. Barnen fick först komma fram och känna i båda bunkarna och tala om hur det kändes. Barnen fick sedan komma fram en i taget, de fick ett föremål av mig som jag bad dem lägga i antingen det varma eller kalla vatten. Vi upprepade aktiviteten ett par gånger.

Utvärdering: När barnen fick komma fram och tala om hur det kändes när de kände på vattnet kunde alla barn tala om att det var varmt och kallt. Jag vet att de på förskolan arbetat lite med varmt och kallt tidigare vilket jag såg resultat på i min aktivitet. Det var lite svårare för barnen att placera föremålet jag gav dem i det vatten jag bad dem lägga föremålet i. Alla klarade någon gång att lägga föremålet i rätt bunke, men det var 50 % chans att gissa rätt, så det är svårt att säga om de hade tur eller om de verkligen kunde koppla känslan till begreppet. Eftersom alla barn klarade av att tala om hur det kändes så drar jag slutsatsen att barnen i alla fall har någon form av förståelse kring begreppen varmt och kallt. De som upprepade gånger lade föremålet i fel bunke kanske har svårt att ta information och utföra det jag bad dem om eller just idag hade svårt att koncentrera sig.

Dag 4:

Eftersom jag igår fick en uppfattning om att barnen hade en relativt god förståelse för begreppen varmt och kallt tänkte jag att jag idag skulle göra en aktivitet med aggregationstillståndet. Jag ska introducera för barnen vad som händer när man har något blött mot kroppen.

Den blöta trasan
Målet med denna aktivitet är att barnen skall få känna, och att jag ska förklara hur kroppen fungerar med varmt och kallt. Jag kommer att lägga en varm blöt trasa på barnens arm och så får det känna hur det känns på huden. Jag kommer på ett enkelt sätt förklara för barnen vad som händer i kroppen samt vad som händer med trasan om den ligger kvar längre, det vill säga aggregationstillstånd.

Ur Lpfö98 (rev 2010):
”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap”
”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och enkla fysikaliska fenomen"

Jag lade en trasa på varje barn samtidigt så alla skulle få känna samma känsla samtidigt och ihop kunna fundera kring varför det blev kallt. Barnen stod och kollade på varandra och efter en stund frågade jag hur de kändes, jag fick kommentarerna ”blött” och ”kallt”. Varför tror ni att det känns kallt, frågade jag. ”Vatten” och ”blött” blev kommentarerna. Jag förklarade för barnen varför det blev kallt, men fick ingen reaktion på några andra tankar av barnen.

Utvärdering: Aktiviteten gav barnen en upplevelse men jag fick uppfattningen om att de hade svårt att förstå min förklaring till varför det blev kallt på huden. Barnen har ändå fått en upplevelse och kanske tagit med sig någon form av förståelse kring aggregationstillståndet. Nästa gång de stöter på aggregationstillståndet kan de kanske känna igen sig och de har lite mer erfarenhet och en upplevelse mer kring fenomenet.

Dag 5:
Idag har jag visat barnen hur vi med hjälp av känseln kan läsa om vi saknar synen.

Punktskrift
Målet är att barnen skall kunna få förståelse för att man med hjälp av teknik kan använda ett annat sinne än synen för att kunna läsa.
Jag kommer att göra egen punktskrift som barnen skall få känna på.
Ur Lpfö98 (rev 2010):
”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen”

Jag ville få aktiviteten så konkret som möjligt och valde ut tre saker jag skulle skriva i punktskrift, bil, nalle och boll. Jag gjorde en lapp med punktskrift, en med vanlig skrift och tog fram det föremål som stod på lapparna. Barnen fick känna hur punktskriften kändes. Jag gjorde sedan en aktivitet hur vi kan använda känseln när vi inte ser. Jag tog de tre föremålen som jag använt mig av vid punktskriften, bil, nalle och boll. Jag la dem i en låda så fick barnen stoppa ner handen i lådan utan att titta och ta upp det föremål som jag sa att de skulle ta fram.

Utvärdering: Med hjälp av att jag tog fram ett föremål till texten tror jag att jag gav barnen en tydligare förståelse för aktiviteten. Barnen är fortfarande inte så bekanta med text och utan föremålet hade det nog varit svårt för barnen att koppla samman punktskriften med att det faktiskt stod något på lappen. Aktiviteten där barnen med hjälp av känseln fick hitta föremål i lådan tror jag gav dem en förståelse för att när vi inte ser kan vi använda oss av känsel.

Sammanfattning:

Målet med projektet känsel var att barnen skulle få en bredare förståelse för begreppet känsel. De skulle få förståelse för att de begrepp som de stöter på i vardagen så som hård, mjuk, varmt, kallt och vasst osv. relaterar till känsel. Jag tycker att helt klart att barnen i projektet fått många upplevelser att ta med sig vidare i sin naturvetenskapliga utveckling. Jag har fått uppfattningen om att barnen kanske inte förstått alla naturvetenskapliga fenomen men jag tror att de med hjälp av aktiviteterna fått mer erfarenhet och tagit till sig vissa begrepp. När barnen nästa gång stöter på samma naturfenomen kan de förmodligen känna igen sig. Med detta projekt anser jag att jag berört flera mål ur läroplanen på ett lekfullt och kreativt sätt. Jag har under hela projektet utgått från barnen och deras erfarenheter för att skapa lekfulla aktiviteter utifrån deras förutsättningar men även gett barnen utmaningar.